Igår köpte jag en helt vanlig korv i affären, inget speciellt – jag ville bara göra några smörgåsar. När jag kom hem skar jag några skivor, åt dem och lade resten i kylskåpet. Allt verkade normalt.
Sedan hittade jag ett USB-minne i en helt vanlig korv. Först trodde jag att det av misstag hade hamnat där, tills jag kollade innehållet.
Nästa morgon bestämde jag mig för att göra frukost. Jag tog fram samma korv, tog en kniv och märkte plötsligt att den skars konstigt, som om något hårt fanns inuti. Jag trodde att den kanske bara var kall. Men när jag försökte skära ett annat stycke fastnade kniven. Jag tittade och blev förbluffad: något glittrade i mitten av korven.
Först trodde jag att det var en bit metall. Jag började gräva lite, och plötsligt kom ett USB-minne ut ur den rosa massan… ett helt vanligt USB-minne med några gigabyte lagringsutrymme. Jag hade redan ätit av den korven! Hur kunde ett USB-minne finnas i en massproducerad korv – och inte ens den billigaste sorten?
Jag hittade ett USB-minne i en helt vanlig korv. Först trodde jag att det av misstag hade hamnat i maten, tills jag kontrollerade innehållet.
Men min nyfikenhet var starkare än min rädsla. Jag satte på datorn, stoppade in USB-minnet och kollade vad som fanns på det.
Jag hittade ett USB-minne i en helt vanlig korv. Först trodde jag att det av misstag hamnat i maten, tills jag kontrollerade innehållet.
Det fanns en enkel mapp med titeln ”OPEN ME”. Jag öppnade den. Det fanns bara en bild i den. En man log mot kameran. Jag blev iskall.
Jag tappade musen och stod stel framför skärmen. Det där USB-minnet kunde vara ett dumt skämt – men varför skulle jag då själv ha lagt det i maten?
Nu vet jag inte ens om jag borde gå till polisen för att hitta de skyldiga och starta en utredning, eller bara kasta den förbannade korven och glömma allt, eftersom det i efterhand nästan känns som en absurd, rolig historia.
